Födokedjan i Östersjön

Vad det handlar om är en så kallad trofisk kaskad där stora fiskar äter små fiskar som äter små djur som äter alger. Om någon del av den trofiska kaskaden ändras, påverkas hela kedjan. Om till exempel de stora fiskarna minskar i antal eller försvinner, lämnas fältet öppet för de mindre fiskarna som inte längre löper lika stor risk att bli uppätna och som då ökar i antal.

fodokedjaDen stora fisken kallas toppredator eftersom den finns överst i näringsväven. Gädda är en toppredator, torsk en annan. Bestånden av både gädda och torsk har minskat i Östersjön. Samtidigt har bestånden av storspigg och skarpsill ökat. Åtminstone en av orsakerna till detta är antagligen att det inte längre finns lika mycket torsk och gädda som äter upp dem. Men dessa små rovfiskar kan istället äta desto mer. Havsgråsuggor (gammarider) och små sötvattenssnäckor är små djur som de små rovfiskarna gärna äter och därför minskar de nu i antal.

Denna typ av djur brukar kallas betare, för det är precis vad de gör. De betar fintrådiga alger som växer på sjögräs, tång och havsbotten. När betarna blir färre klarar de inte av att hålla rent från de fintrådiga algerna, och tillslut bildar de en tät algmatta. Algmattan kan bli så tjock att den kväver de arter den växer på.

Alger växer bättre när det finns mycket näring i vattnet. Övergödningen av Östersjön leder därför också den till ökad tillväxt av fintrådiga alger. Forskare har sett att betarna trots viss övergödning klarar av att hålla rent från dessa alger, bara de inte själva blir uppätna. Det har forskarna kunnat visa genom försök där de har hindrat de små rovfiskarna att nå betarna genom att skydda betarna i burar.

Läs mer: Moksnes och Baden. Rovfisk påverkar vegetationen längs Sveriges kuster. Havet 2010.

Fler sidor om Östersjön